-Jag tar med ritblocket ikväll igen, för säkerhets skull...

Marta

Jag och Marta satt på Ariman en kväll och ritade av varandra. Koncentrerade och lyckliga. Det är roligast när man ritar snabbt och slarvigt, tycker jag.

 Marta

 Marta

 Marta

Marta

Har ni tänkt på det nån gång… hur mycket måste man rita för att man ska känna igen ett ansikte? Hur blir det likt? Hur många linjer? Behövs skuggor? 

Marta

Jag

- Maria, sitt still!

- Men jag vill gå och köpa en öl...
Och så ritar hon in värsta detaljerade landskapet i mitt högra öga, suck.

Jag

Jag

Jag

 Jag

Jag 

Marta

Marta målar en trollslända och jag målar av Marta men det blev en gubbe. Beethoven? Mozart?

Marta

- Jag tar med ritblocket ikväll igen, för säkerhets skull..

Marta

Nån snubbe kommer fram och säger åt mig att jag håller pennan fel. Han är tydligen teckningslärare och frilansare och bla bla bla... och jag konstaterar än en gång att Marta har mer tålamod än jag, vilket är skönt, så kan jag sätta mig med några andra och låta henne prata vidare.

Slutligen, ett självporträtt. Jag har ritat av mig själv så många gånger att jag känner igen mitt porträtt så väl att jag har svårt att avgöra om jag känner igen mig själv i porträttet. Förstår ni vad jag menar?